Avdelningens historia      

Västernorrlands avdelning som är en ung avdelning, uppstod 1990 och har nyligen fyllt 30 år. Fram till 1990 ingick vår avdelning i en större sammanslutning, Nedre Norra avdelningen, där förutom Ångermanland och Medelpad även Jämtland, Härjedalen och Hälsingland fanns med.

Nedre Norra hade i sin tur tillhört Norra avdelningen, som splittrades i två delar – Nedre Norra och Övre Norra. Övre Norra delades senare upp sig i Norrbottens avdelning och Västerbottens avdelning. Men först långt senare delade Nedre Norra sig i två avdelningar – Västernorrland samt Jämtland/Härjedalen. Och Hälsingland tillfördes Gävleborgs avdelning, som i sin tur drog sig undan Dalarna som blev en egen avdelning. I slutet av 90-talet blev även Gotland en egen avdelning genom att bryta sig loss från Östra. Därefter har inga nya geografiska gränser dragits.

Ovan kanske inte är så intressant utan det som föranledde den slutliga delningen och fram till våra dagar, är den del av historien som många av oss ingår i, eller kommer att ingå i.

Anledning till delningen
Anledningen till delningen är kanske lätt att förstå, vi var en mycket stor avdelning på den tiden fram till 1990, och det var svårt att nå ut till alla medlemmar med kurser, att arrangera prov och utställningar och fr a att ha styrelsemöten som alltid skedde på vardagskvällar. Vi hade många sektioner i gamla Nedre Norra och dessa fick ju nya huvudmän nu vid en delning och då en avdelning blir mindre till ytan så kanske heller inte sektioner var något att eftersträva. Jämtland/Härjedalen lade ner sina två sektioner vid nybildandet, Östersund och Mjösjö. Hälsingland behöll Hudiksvall och Alftaområdet och Västernorrland fortsatt med sina sektioner i Sundsvall, Härnösand, Sollefteå och Örnsköldsvik. Tidigare, på 70-talet, fanns även en sektion i Kramfors men den upphörde ungefär när Härnösand bildades 1981.

Livfulla möten
Avdelningens styrelsemöten var en bidragande orsak til att Nedre Norra delades. Folk kunde ha upp till 25 mil enkel resa från sin hemort till styrelsemötet och då ofta mötena var långa och innehållsrika var de inte hemma igen förrän på morgonkvisten och hade då fått ta ledigt från sina jobb för att kunna sova. Konstigt nog var det aldrig svårt, på den tiden, att få villiga och duktiga människor att ställa upp i avdelningsstyrelsen, inte heller i sektionsstyrelserna. Det var ofta bråkigt på fr a avdelningens årsmöten med kärnfulla inlägg och protester om ”fel” person aspirerade på en styrelseplats. Som exempel kan nämnas ett årsmöte som ägde rum på ett Scandic i Sundsvall där medlemmar strömmade till i en sådan omfattning att man fick be hotelledningen om större mötesrum hela tre (3) gånger. Då fanns en utmanare till den presumtiva utställningsposten där den sittande ledamoten vägrade ge sig och hade beordrat sina valpköpare att lösa medlemskap och infinna sig för röstning. Det lyckades bra. Men när röstningen var klar och personen ifråga var omvald, så tågade alla dessa nya medlemmar ut igen och kvar satt vi andra i en så stor sal så det nästan ekade. Dock, alla extra smörgåsar som fick beställas då så många anlände, fanns ju där… så vi som var kvar kunde äta hur många läckra mackor vi ville.

Sådana här ”kravaller” var inte ovanliga och skiljer sig från dagens styrelseval där valberedningarna får kämpa för att hitta folk och än så länge har det ju gått bra att välja en styrelse i Västernorrland.

Folkrörelsen härskade
Gamla tiders val baseras ju oftast på 40- och 50-talisterna som uppfostrats i folkrörelsens tidevarv. Då var det både hedersamt och självklart att jobba ideellt i föreningslivet men tyvärr har samma generation inte uppfostrat sina egna avkommor i samma anda utan istället propagerat för ”tänk på dig själv och strunta i andra”. Det kan vara väldigt svårt idag att hitta lämpliga personer till styrelsearbete.

Här kan du läsa om "stora" SSRKs historia. Klicka >>

Jaktprov 1993, dessa härliga trotjänarinnor såg man överallt förr.

Massor av ordförande...
Den person som blev vald 1990 som första ordförande i Västernorrland, var Bengt Källman från Sundsvall, välkänd goldenkille. Han förde klubban flera år framåt och efterträddes av en annan goldenfantast, Stig Arnmark från Örnsköldsvik. Stig blev också omvald ett antal gånger, troligtvis den person som suttit längst som ordförande. Efter honom kom en spanielkille, Kjell Lindqvist, också från Övik och efter honom kom undertecknad. Så höll det på och andra ordförande på 2000-talet, utan inbördes ordning, blev Maria Hellström, Maria Öberg, Sten Åkerlund, Annica Jonsson, Britt-Marie Edfors, Linda Vågberg, undertecknad ytterligare en gång och just nu är Christer Frisk inne på sin andra mandatperiod. Har jag glömt någon tro?

En sista aktivitet innan adjö
Samma år som Nedre Norra splittrades, skulle vi som satt i den avgående styrelsen, fördela pengar och andra ägodelar, mellan de forna delarna av den gamla avdelningen. Pengarna räknades ut per medlem och fördes över, tält, apportkastare, prisrosetter, pokaler och ev roddbåtar, fördelades enligt ett schema så alla fick något. Protokoll och annat viktigt fördes över till Föreningsarkivet. Gamla bankkonton raderades, nya öppnades på olika banker och till slut var allt klart. Men vi valde att satsa på en sista aktivitet så alla hade något att ha med sig i bagaget till sin nya avdelning – provledarutbildning!

Undertecknad, som då var Utbildningshandläggare i gamla Nedre Norra, engagerade Kjell Bräster, jaktprovsdomare och ledamot i huvudstyrelsen. Jag bokade upp Hotell Björkudden, som ligger nära Höga Kustenbron (som inte fanns då) och vi var ett helt gäng som deltog fredag-lördag-söndag. Även spanielfolk deltog men jag minns inte om de hade en egen utbildare eller om Kjell tog hand om dessa också, kan ha varit Tore Danielsson som hade hand om spanielfolket. Vi bodde, åt och hade teori på Björkudden och den praktiska delen på Nordviksskolans marker. Det var tidig vår och kallt ute, allt för att vi skulle vara klara till det allra sista årsmötet som skulle ske några veckor senare. Problem uppstod för flera då det var mögel i hotellet - fr a i sovrummen. Men bortsett från det var det en väldigt lyckad helg och alla åkte hem och visste att de fått med sig något viktigt att använda i sin nya avdelning. Det var dessutom en av de allra första provledarutbildningar i landet som inte bara bestod av teori inomhus.

Retrievermästerskapet a la Västernorrland
När vi fyllde tio år gav oss huvudstyrelsen möjlighet att vara arrangör av årets Retrievermästerskap, som gick av stapeln på Gålsjö Bruk utanför Övik. Morgonens samling kl 07 lär ingen glömma, alla fick en Gammeldansk och en liten Surströmmingsmacka. Aldrig har man sett så många hundar tugga på surströmming som den morgonen.

Text: Marita Björling, 8 juni 2021